Tanken som räknas???
Idag hade vi seminarium om hållbar utveckling vilket var otroligt intressant och det är något som jag själv verkligen börjar öppna ögonen för.
Varför tillåter "vi" att det tillverkas vapen i en fabrik som ligger här bara en bit utanför stan? Vapen som troligen exporteras till krig runt om i världen, vem vet? Det kanske är barnsoldater som använder dem till att skjuta på sina jämnåriga??? Jag blir såååååååå arg. Fattar inte att det kan få pågå en sån verksamhet här i Sverige så pass nära där jag bor. Finns inte ord för hur FEL det är.
Varför äter vi på donken? Varför handlar vi på HM och andra skit affärer som låter barnen göra jobbet? Jag skäms när jag tänker på att jag åt en liten meny på donken i Västerås i lördags och jag skäms när jag tänker på att minst halva min överfulla garderob kommer från HM och andra skit affärer. Jag skäms faktiskt ännu mer när jag tänker på att jag inte tänker på detta när jag är mitt i det, ser jag en snygg tröja köper jag den oavsett om det är ett barn som gjort den eller inte och oavsett om jag behöver den eller inte, vilket jag oftast inte gör. Jag har säkert 20 par byxor/leggins och över 50 tröjor redan... Till vilken nytta????
Vad är ett behov? Är det en överfull garderob? Är det att ha TV i varje rum? Minst en dator och mobil per familje medlem??? Behöver vi allt det för att överleva? Blir vi lyckligare av allt materiellt skit för 1000-tals kr som vi släpar hem från den ena butiken efter den andra?
Måste vi ha 25 grader varmt inne och duscha 2 ggr om dagen? Och vad sjutton ska man ha en "levande" julgran för? Helt sjuk tradition, att hugga ner ett träd, ta in, dekorera, döda och slänga ut.. Måste vi köpa en massa julklappar? Är det rätt sätt att visa att man tycker om varandra? Varför inte strunta i det och köpa något från UNICEF istället, exempelvis vaccin, pennor, kollegieblock, vätske ersättning o.s.v till världens barn?
Varför källsorterar inte ALLA? Hur svårt kan det vara? Det tar inte ens tid...
Varför cyklar/går inte fler till skolan/jobbet? Det är inte heller svårt om man har ett rimligt avstånd..
Jag vill inte döma någon eller säga att vissa är sämre än andra för jag själv har än så länge bara fastnat vid tanken på allt detta och hur besviken jag blir på mej själv när jag väljer "fel", jag och de flesta andra vet ju vad som är bra för miljön, vad det ligger barnarbete bakom o.s.v. men ändå fortsätter vi med samma beteende. Varför? Min personliga teori är att det ligger djupt rotat i vår kultur och vad vi lärt in från början och att ett sånt mönster är svårt att bryta, det kräver otroligt mycket av oss. Men jag tror att om alla börjar med det lilla så kan vi, alla tillsammans göra större förändringar. Jag vet att för mej kommer det ta lång tid att förändra mej själv och mitt beteende. Men jag tänker ju på det, och det är väl tanken som räknas???? Eller? Är det alltid det? Jag menar såna här viktiga saker går väl inte att bara tänka på? Man kan väl inte bara reagera? Man måste väl agera också? Eller......? Jag skulle kunna hålla på att prata om detta hur länge som helst, har redan "terroriserat" mamma och sis på telefon med allt detta idag. Jag kan inte få nog av det, det går inte att släppa eller få bort från min tankeverksamhet. Jag måste få prata om det, helst hela tiden, och sortera mina tankar....
Det är dags att sluta blunda nu. Vi har en värld att ta hand om så att våra barnbarn och barnbarnsbarn får en plats att leva och växa på. Precis som vi gjort.
Varför tillåter "vi" att det tillverkas vapen i en fabrik som ligger här bara en bit utanför stan? Vapen som troligen exporteras till krig runt om i världen, vem vet? Det kanske är barnsoldater som använder dem till att skjuta på sina jämnåriga??? Jag blir såååååååå arg. Fattar inte att det kan få pågå en sån verksamhet här i Sverige så pass nära där jag bor. Finns inte ord för hur FEL det är.
Varför äter vi på donken? Varför handlar vi på HM och andra skit affärer som låter barnen göra jobbet? Jag skäms när jag tänker på att jag åt en liten meny på donken i Västerås i lördags och jag skäms när jag tänker på att minst halva min överfulla garderob kommer från HM och andra skit affärer. Jag skäms faktiskt ännu mer när jag tänker på att jag inte tänker på detta när jag är mitt i det, ser jag en snygg tröja köper jag den oavsett om det är ett barn som gjort den eller inte och oavsett om jag behöver den eller inte, vilket jag oftast inte gör. Jag har säkert 20 par byxor/leggins och över 50 tröjor redan... Till vilken nytta????
Vad är ett behov? Är det en överfull garderob? Är det att ha TV i varje rum? Minst en dator och mobil per familje medlem??? Behöver vi allt det för att överleva? Blir vi lyckligare av allt materiellt skit för 1000-tals kr som vi släpar hem från den ena butiken efter den andra?
Måste vi ha 25 grader varmt inne och duscha 2 ggr om dagen? Och vad sjutton ska man ha en "levande" julgran för? Helt sjuk tradition, att hugga ner ett träd, ta in, dekorera, döda och slänga ut.. Måste vi köpa en massa julklappar? Är det rätt sätt att visa att man tycker om varandra? Varför inte strunta i det och köpa något från UNICEF istället, exempelvis vaccin, pennor, kollegieblock, vätske ersättning o.s.v till världens barn?
Varför källsorterar inte ALLA? Hur svårt kan det vara? Det tar inte ens tid...
Varför cyklar/går inte fler till skolan/jobbet? Det är inte heller svårt om man har ett rimligt avstånd..
Jag vill inte döma någon eller säga att vissa är sämre än andra för jag själv har än så länge bara fastnat vid tanken på allt detta och hur besviken jag blir på mej själv när jag väljer "fel", jag och de flesta andra vet ju vad som är bra för miljön, vad det ligger barnarbete bakom o.s.v. men ändå fortsätter vi med samma beteende. Varför? Min personliga teori är att det ligger djupt rotat i vår kultur och vad vi lärt in från början och att ett sånt mönster är svårt att bryta, det kräver otroligt mycket av oss. Men jag tror att om alla börjar med det lilla så kan vi, alla tillsammans göra större förändringar. Jag vet att för mej kommer det ta lång tid att förändra mej själv och mitt beteende. Men jag tänker ju på det, och det är väl tanken som räknas???? Eller? Är det alltid det? Jag menar såna här viktiga saker går väl inte att bara tänka på? Man kan väl inte bara reagera? Man måste väl agera också? Eller......? Jag skulle kunna hålla på att prata om detta hur länge som helst, har redan "terroriserat" mamma och sis på telefon med allt detta idag. Jag kan inte få nog av det, det går inte att släppa eller få bort från min tankeverksamhet. Jag måste få prata om det, helst hela tiden, och sortera mina tankar....
Det är dags att sluta blunda nu. Vi har en värld att ta hand om så att våra barnbarn och barnbarnsbarn får en plats att leva och växa på. Precis som vi gjort.
Kommentarer
Trackback
