Mizzlinn

Så känns det i mej just nu. Jag känner mej helt överfylld av ALLT samtidigt som jag känner mej helt tom. Det är en konstig känsla. Samtidigt har tröttheten flyttat in på heltid nu igen, borde kanske fixa nån slags vitamin tabletter eller annat energi tillskott, men jag känner mej så jag kommer inte göra det iaf :P

Gårdagen var ett kapitel för sej, orkar inte ens klanka ner på skånetrafik/Sj som tydligen har samarbetssvårigheter och kommunikationsproblem vilket resulterade i artt jag blev 1 timme sen hem. Men hann ändå i tid till föreläsningen i västerås så de var ju bra. Efter en bra föreläsning så var det bara att sätta sej på bussen tillbaka till E-tuna igen, ta en promenad hem och slänga in grejerna, vidare till Tuna Park och hämta min dator, handla lite sen hem igen och dagen avslutades i TV-soffan. En lagom trött jag somnade som en sten efter att ha varit vaken i ca 23 timmar. Inte bra, men det var det värt. Gör allt för all tid jag kan få med min favorit <3 Heljen var som vanligt super bra, skönt att alltid ha dej i alla lägen :) Skönt att ha en liten del av dej med mej hem oxå som jag kan krama och gosa med, förstår varför nallar, nappar och snuttefiltar är så viktiga för barn, och vilken otrolig betydelse såna saker faktiskt har...

Idag var det då dags att hålla tal, mitt gick skit rent ut sagt.... Var inte tillräckligt förberedd, och sen var jag sjukt stressad för att vi redan dragit över tiden med typ en timme, jag var sist ut och dom andra grupperna stod utanför och väntade.. Blir så irriterad på mej själv, hade kunnat gö det mkt bättre men tur att de inte gav poäng iaf... men ändå!!!!!!!!!!!!! Efter detta misslyckade tal så satt jag och 2 kurskamrater kvar i skolan och diskuterade en massa olika saker. Meningen var att vi skulle gå igenom allt till tentan på fredag, vi gjorde faktiskt rätt mkt ändå, men diskussionen landade sen någon helt annanstans. Det som fastnade hos mej är hur otroligt många problem och "fel" hela mänskligheten är uppbyggd av. Hela vårat beteende är sjukt, men ändå så fortsätter vi att bete oss på samma sätt för att det alltid varit så. När jag tänker på det blir jag irriterad på mej själv. För jag är absoulut ingen förebild när det handlar om att förändra världen. Bara en sån enkel sak som att titta på tv och sitta vid datorn är ju helt sjukt, vad är det vi fyller våra liv med? vad är det för signaler vi sänder ut till våra barn? vad är det för något dom lär sej? Dator och TV är ju egentligen bara skit om man tänker efter, den tiden skulle vi kunna använda till andra saker som att ta hand om oss själva och varandra, vi skulle kunna umgås mer, bara slappna av eller ägna oss åt mer meningsfulla saker. Visst, all Tv och data ksk inte är skit men det mesta. Men ändå väljer vi att titta på det.... Jag blir irriterad på mej själv när jag tänker på det men vet att jag inte kommer ändra mitt beteende iaf... Samma sak med typ cirkus och djurparker som vi tycker är så himla spännande, dit går vi gärna med våra barn för nöjets skull. Nöjet!? Hur kul är det på en skala att titta på djur som går runt i en cirkel i en trång bur för att dom är så otroligt vanvårdade? Vad är det för sätt vi behandlar dom på? Och vad är det vi visar våra barn? Att det är okej att stänga in levande varelser och behandla dom som skit. Vart tog respekten och rätten till liv vägen? Skulle det vara lika kul om det var våra egna husdjur vi stängde in och lät folk titta på? eller varför inte våra barn? Det vore väl kul? Då skulle någon annan kunna uppfostra (dressera) dom och vi skulle kunna gå och titta vad dom lärt sej. Eller varför inte göra om parken zoo till ett äldreboende? Vi byter ut tigrarna mot äldre, då kan dom inte gå någonstans samtidigt som det alltid finns folk som ser att dom iaf överlever. om vi gjorde detta skulle det då fortfarande vara lika roligt att besöka exempelvis parken zoo? Jag som aldrig brytt mej förut och absoulut inte är någon djurvän alls har faktiskt börjat tänka och öppna ögonen den sista tiden för vad mänskligheten egentligen är och vad vi gör. Helt sjuka saker. Många av oss vet att det är så, vi vill ändra på oss men ändå händer inget. Är det också en del av mänskligheten? Dessa tankar har väckts hos mej tack vare 2 av mina kurskamrater som verkligen tänker på massa såna här saker och verkligen lever för att göra världen till en bättre plats för oss alla. Jag citerar nu en sak jag sett på en kompis blogg " BE THE CHANGE YOU WANT TO SEE IN THE WORLD" (www.cathrinestankar.blogspot.com) Jag beundrar henne verkligen och önskade att jag också var tillräckligt diciplinerad att vara den förändringen jag vill se, för om jag känner mej själv kommer det aldrig att hända.

Nu ska jag ta och fixa lite mat, vet inte vad... Känner faktiskt inte för att äta något som innehåller typ kött just nu. Jag vill veta helt säkert om det köttet som ligger i frysen har hamnat där på ett humant sätt först... Då hade det känts liiiiiiiiiite bättre att äta det :P Men som sagt, om jag känner mej själv rätt kommer jag stå och steka korv eller köttbullar som om ingenting hänt om typ 10 minuter. Jag är ju som sagt inte den förändringen jag vill se i världen...

Ha en bra eftermiddag och kväll alla, nu ska jag äta nåt, plugga lite och slösa bort nån timme vid datorn och teven
<3 <3 <3 <3 <3