Negativ
Någonstans måste man få uttrycka sej och någonstans måste man få ta ut det som sitter allra längst in. Det finns så mycket jag känner och tänker, egentligen är det nog mer än vad som är bra att gå runt med i huvudet så nu skriver jag av mej en liten del i alla fall.. Jag känner mej bara allmänt trött på det mesta. Trött på att vakna upp och inse att det är en ny dag själv hemma ensam utan någon, trött på att göra allt för mej själv,,, Laga mat gör jag för att orka men jag har slutat bry mej om t.ex. disk, städning och sopor. Det är ändå bara jag här så det spelar väl ingen roll. Om jag kunde skulle jag säkert strunta i mat och att överhuvudtaget gå upp också. Egentligen varken vill eller orkar jag det, men jag gör som jag alltid gjort, jag gör det ändå. Har inte fattat grejen med att ge upp totalt än... Däremot känner jag mej irriterad på det mesta, irriterad på mej själv, (bara en sån sak som att sitta här olch skriva skit kvällen innan tentan) irriterad på att jag inte gör något annat än är i skolan eller hemma, (typ en aktivitet där man träffar folk utan att behöva tänka på skola) irriterad på att jag fortfarande inte tagit tag i mitt tränande, sovande eller ätande, (alltså min hälsa) helt enkelt irriterad på att jag inte lever det liv som jag vill leva... Såhär skulle jag kunna hålla på ett tag till om jag fortsatte, men asså grejen är den att det mesta är otroligt vardagligt och TRÅKIGT , jag gör ungefär samma saker varje dag. Ensam. Själv. I en tom, iskall och mörk lägenhet... Jag börjar känna det i hela mej nu, hur påverkad jag blir av mej själv, det är FAN inte bra. Idag t.ex var det riktigt nära att det kom ordentligt stora krokodil tårar när jag först spillde brun sås, sen mjölk (har såklart inte torkat upp) och efter det glömde ta ut smöret från kylen och fick lov att öppna den igen... Men jag tillät inte mej själv att gråta över det. Att såna små grejer kan bli till något riktigt stort. Helt sjukt. Jag vill inte att det ska vara och kännas såhär, men det är en super stor förändring om det ska bli bättre så jag får väl börja jobba på det. DET FINNS INGA HINDER BARA MÖJLIGHETER, som mamma skulle sagt. Detta tråkiga inlägg tror jag beror på min inre stress, (tenta imorgon, som sagt) extrema trötthet och dagliga ont i huvudet symtom, känner att den här månaden fram till det lilla jul uppehållet kommer stressa ihjäl mej ännu mer, det enda jag vill är att vakna upp den 14 januari när den sista uppgiften för terminen är inlämnad och verkligen kunna slappna av och vara LEDIG för att sen ta nya tag för termin 2 som jag lovar mej själv att planera på ett bättre sätt än jag gjort den här första terminen... Nu ska jag lägga mej och vila (sova) bort lite av det onda i huvudet... Puss.....
gumman de e bara bra att skriva av sej
de e bra att gråta..
men ta inte och skäll ut dej, de elika mkt mitt fel
de e ja som har gjort detta mot dej..
älskar deej vännen min bättre vän finns inte. tänk positivt e svårt e de läget men ge det en chans
lovar att finnas hela tiden för dej<33333333333333
älskar dej nu och för alltid vill inte att min bästa vän och syster slka känna så här.. du är en fin och bra vän men vi alla har våra dalar. ja kommer finnas där hur mkt du vill...
tänk på våran HOPPAS grej :)
antigen blir de a el b planen och de e ju bara om 2 månader.. hållut gumman, ja kommer om en vecka då finns ja på plats på riktigt. älskar dej vännen. puss och kram<333333333333333
Du har ju tagit ett otroligt stort kliv bara genom att kliva ur din stad och flytta till en annan. Du har lämnat kvar en hel del av dig själv där borta hemma hos dina föräldrar och dina vänner. Jag tycker vi borde göra mer saker tillsammans, vad som helst, bio, middag, vad som helst!!. TRÄNA för guds skull. Jag behöver någon som ger mig en spark i röven så jag slänger upp fläsket på löpbandet. Men det är ju stressen där också. Har jag tid att träna?, hemtentor, salttentor, vfu mm ja du vet.
Annie: Efter jag hade skrivit kändes allt så mkt lättare på något sätt och efter allt vi pratat om nu nästan hela kvällen går jag och lägger mej med ett leende inifrån och ut. Det känns som att hoppas grejen ändå är realistisk och att det kommer bli så om bara 2 månader!
Älskar dej gumman och det vet du, och ingenting är ditt fel. Det är lika mkt mitt isf eller så är vi korkade som inte fattade att man inte kan bo 40 mil ifrån varandra efter att ha hängt ihop sen lekis typ.. 13 år ju.. <333333333333
Shabbi: Ja det är ju sant men ändå, jag får sluta vara så negativ och ta tag i att göra något! Men jag tycker också vi borde hitta på något, låter som bra förslag. Vi får helt enkelt ta tid till det för annars hinner vi säkert inte. Samma med träningen, jag behöver också det, tränade "jämt" hemma... men det är också fråga om tid.. Ja,ja... kram
