Mizzlinn

God morgon alla, sitter i bibblan och ska försöka skriva klart min tenta så jag slipper den när jag ska hem. Om allt blir som jag vill fixar jag det idag och i så fall åker jag hem onsdag runt 13 istället för fredag runt 15. Känns bra om jag fixar det :) Andrea? Onsdags mys om det blir så? Idag är det bara 1 vecka kvar tills jag får träffa DEJ oxå. Längtar!

Jag har så otroligt många roliga, knäppa, konstiga och alldeles underbara minnen i mitt liv. Många är med min bästa sis, och senare med mitt underbara tjejgäng.. Allt vi gjort och allt vi sagt. Det där tidiga lågstadieåren när livet lekte. vi var barn, vi var fria.. Mellanstadiet var också en sådan där härlig tid och vänskapen växte sej allt starkare. Jag tror det var under dessa år jag på riktigt förstod att våran vänskap var äkta och på riktigt. Sedan kom högstadiet, vilket var en speciell tid det med. Här blev det vi mot dom. Hur mkt dom än försökte var vi 2 ALLTID starkare än dom, tillsammans oslagbara. Efter högstadiet kändes det ganska självklart att vi skulle fortsätta vår gemensamma livsresa, att välja samma sak var inte svårt. Jag kommer ihåg den där första gymnasiedagen när vi gick genom korridoren tillsammans. Ingen av oss visste riktigt vilka människor som skulle vara där, med oss i 3 år. Men fördomar det hade vi redan.. När vi väl kommit in i gruppen så fick vi, (jag skriver vi för jag är ganska säker på att du tkr det är okej), 3 helt underbara år, med underbara lärare och bra människor. BF KÄRLEK! Vårat tjejgäng var/är bäst. Speciellt våran fina andrea som vi verkligen kommit riktigt nära på så kort tid. Att ha fått lära känna en sån människa är något att vara glad över! Snart ses vi alla 3. THOSE WHERE THE BEST DAYS OF MY LIFE!

Tiden gick och plötsligt stod vi där. Studentveckan 2010, en vecka jag aldrig kommer glömma. Sedan kom sommaren, den försvann lika fort som den kom. Valet denna gång var inte fullt lika enkelt och om du bara visste hur många ggr jag önskat att jag kunde backa tiden och göra om det. Men det var tydligen dags för oss att pröva våra vingar på varsitt håll. På nya äventyr i helt nya städer, flera mil ifrån varandra. Ensam är stark heter det ju. Men jag vet inte. Inte i vårat fall. Tårarna har runnit som aldrig förr och saknaden gör ont, MEN vi har inte gett upp. Vi har KÄMPAT, snart en halv termin. Tillsammans men ändå inte <3 Jag måste bara säga att jag är otroligt stolt över oss och att jag fått dela hela mitt liv med dej, (utom dom första 6 åren som jag ändå inte kommer ihåg) tillsammans har vi vuxit och utvecklats till dom vi blivit. Jag måste säga att vi lyckats ganska bra ändå. Det är skönt att alltid ha dej, bara ett samtal bort. Ditt nr slår jag baklänges i sömnen, iaf nästan :P Jag älskar dej och snart får vi en hel vecka på hemmaplan. Massa mys, skitsnack, nattmat, fika på stan och allt det där som vi gör... Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor..