Mizzlinn

Jag hade en hyfsat trevlig dag. Blev hämtad av Andréa vid tåget som planerat, vi åkte till noret och fixade lite, sen åkte vi hem till mamma och lagade tacos. Var trevligt, lite små mysigt och vi skrattade ganska mkt. Känner att jag klarar av att vara i samma rum som mamma på ett annat sätt nu än när vi bodde under samma tak och sågs hela tiden. Lite kul faktiskt. Satt och pratade rätt så normalt en stund med. Innan matchen blev det inte mkt gjort, lite "säng häng" framför datorn. Sedan match dags och nu tänker jag säga precis vad jag tkr för annars kommer det störa mig alldeles för länge: Jag hade en bra känsla inför matchen, detta skulle bli bra. Det var också Mora som började bäst genom att pressa Borås hårt från start och fram till 7:20 hade grabbarna haft ett par bra målchanser och man gjorde det mesta rätt men så hände något och 7:23 ser jag besviket hur pucken trillar in i Mora målet. 0 - 1 Borås. Riktigt surt och definitivt inte rättvist. Det skulle senare visa sej att matchen var avgjord redan här. Efter att Mora fått sitt 1-1 mål bortdömt av någon konstig anledning som ingen utom domaren förstår så försvann all energi i Mora lägret. Den andra perioden var riktigt usel från vår sida, fick till endast 4 skott på mål men trots detta hade vi 1-2 en liten stund och någon halv möjlighet till kvittering men istället kom 1-3, en riktig kalldusch. Som jag ser det handlade den avslutande perioden mest om att försvara sej (grabbarna verkade ha gett upp framåt), hade lika gärna kunnat bli 1-6 eller så. Men så fick Mora en möjlighet i powerplay med 6 minuter kvar men man lyckades inte få in någon puck. Efter detta var matchen i princip slut, Borås kunde bara spela av det sista och bevaka sin ledning fram till slutsingnalen..... Men trots detta känner jag att jag verkligen VAR där, jag var inne i matchen. Jag tittade med stora ögon och jag tkr att jag hängde med rätt bra. Jag såg vad grabbarna försökte med, vad som gick fel och vad Borås gjorde bättre. Intressant att ett lag kan gå upp och ner som Mora gör. Man undrar ju vad som egentligen händer. Och vad det är som gör att man lägger sig ner totalt för ett på papper sämre lag efter att ha spelat så mkt bättre mot på papper bättre motstånd? Varför sitter passningarna ena dagen och nästa dräller puckarna hit och dit? Varför går det bra att jobba ihop som ett lag ena dagen men inte nästa? Varför kan ett lag vara först på både första och andra puckar ena dagen men nästa så är man 2 meter efter? Varför vinner man varje närkamp vissa dagar och nästa nästan inga alls? Varför kan ett lag ena dagen gå ut och köra stenhårt i varje byte men nästa dag se ut som tröga elefanter på isen? Den som ger mej svar på detta borde få ett nobelpris.

Men hur har det egentligen gått med det jag lovade mej själv idag? På ett vis tycker jag att jag lyckats. På ett annat vis inte. Känner att jag har varit hät i nuet och levt men ändå har tankarna smugit sej fram och jag har hamnat nån annanstans långt bort härifrån. Men jag ger mej själv  godkändt ändå. Jag är en bit på väg. Nya tag imorgon. Då hoppas jag att jag får känna att jag har lyckats.

If you where mine and I, I was only yours I would be a very lucky girl. But every time I look att you I have to remind myself that you´re just a dream. A dream that is to good to be true, but I do love you. You´ve got it all! <3