Mizzlinn

Igår var jag och mina finaste tjejer och tittade på årets studenter när de tågade in i tingshusparken och vi var även kvar och såg dem åka flak. För ett år sedan var det vi som gick där , det var vi som var de lyckliga studenterna med hela livet framför oss. När vi stod där igår och såg tåget komma var det nästan som att själv få uppleva det igen men bara nästan, och jag lovar att det inte bara var svett som fick min mascara att rinna lite bakom mina solglasögon. Det kom nog en liten tår eller två ;) Min egen studentdag för ungefär ett år sedan blev så levande igen, när jag ser tillbaka var den ändå en av de där dagarna man aldrig glömmer. En dag fylld av förväntan spänning och lycka. Allt man kan tänka sig. Som en dröm. Jag visste inte vart livet skulle ta mig, men just då, den dagen, spelade det ingen roll. Allt var så himla bra, samtidigt som det var lite sorgligt på något sätt. Om jag ska plocka ut det bästa med min student blir det genast kaos i huvudet och allt snurrar. Men jag tror nog ändå att det antingen var mitt stipendium (bara för att pappa blev så himla nöjd över det), paraden genom staden eller den fina mottagningen som släkten ordnade både när vi tågade in och efteråt hemma.. Det enda som jag saknade och fortfarande är smått irriterad över är att jag aldrig fick åka flak.... I vilket fall är det en oförglömlig dag på alla sätt. Ni som har den kvar ska vara glada och verkligen ta vara på den dagen när den väl kommer!