Mizzlinn

och solen skiner så fint utanför fönstret, skulle vara en helt perfekt vårdag om det inte vore för all snö som kom igår.. Så det är bara en nästan perfekt dag :P Förstår inte vart tiden tar vägen, om två veckor är det redan april. Det skrämmer mig lite, tycker inte att jag gör ett piss men ändå så går det så otroligt fort. Kan tänka mig att plötsligt en dag sitter jag där och funderar på dagarna, veckorna, månaderna och åren som gick och inser att det var livet. Konstigt att jag kan tänka så, är ju inte ens 20 än... men vissa dagar tänker jag så, fan vad fort det kommer gå. Andra dagar undrar jag vad sjutton jag ska göra med mitt liv när det är så otroligt lång tid kvar... Jobbigt sånt här, men har kommit in i en "tänkarperiod", vanligtvis är jag en drömmare/tänkare, ibland mer och ibland mindre. Just nu är det väldigt mycket tid som går åt till tankar, djupa tankar och jag sover knappt för det är kvällar/nätter och väldigt tidigt som jag tänker som mest (bäst). Mycket är åt det exentiella hållet, tankar om livet i stort, döden också. Varför saker är på ett visst sätt, varför jag är jag, hur mitt liv skulle vara om det var eller inte var på det ena eller andra sättet, om jag någonsin kommer hitta kärleken, gifta mig, skaffa barn, villa, volvo och sånt där, hur mitt liv kommer bli när mina föräldrar inte finns mer, dom kommer ju inte leva för alltid liksom, hur kommer det bli? Kommer jag bli helt ensam då, rent biologiskt? Eller har jag hunnit skaffa egna kottar? Ja, det finns mycket jag funderar på som konstant hoppar runt där inne. Sedan finns det andra saker också som ligger lite närmare än allt det där som tar upp tid och plats i mig... En grej som är rätt stor för mig är sommaren 2011 som faktiskt börjar närma sig med stormsteg. Om jag har (o)tur så kommer min ledighet börja redan i slutet av maj och sträcka sig till slutet av augusti. Alltså 3 månader, och visst det är jätteskönt att verkligen kunna släppa skolan och vila ut MEN 3 MÅNADER. Jag fattar inte hur jag ska stå ut med att vara (bo) hos någon av mina föräldrar så sjukt länge när jag knappt klarar en helj. Så jag har seriöst funderat på att vara kvar hemma i Tunisen största delen av sommaren och i Mora max någon vecka (om jag inte får nåt av jobben jag sökt) men då kommer ett annat problem, ensamheten och vad jag ska hitta på... Min lösning på det är hittills att skaffa kort på något av gymmen här i stan och verkligen komma igång, träna upp mig. Då skulle jag kunna träna olika saker varje dag. Resten av tiden skulle jag kunna använda till att sola (hoppas på en varm sommar), ta långa promenader, läsa, laga mat, äta, vila, bara vara och verkligen ta hand om mig själv... Ja sånna grejer, men frågan är om jag pallar ensamhet i typ 3 månader... Det är en rätt lång tid ändå. Men om det inte funkar får jag väl ge upp, packa väskorna och hoppa på tåget mot Dalarna, eller? Det här har jag gått och funderat på ett bra tag och vägt det ena mot det andra och för mig är det faktiskt en rätt stor grej. Jag vet verkligen inte och jag tror att jag kommer ångra mig lite hur jag än gör... Ja, ja får vänta och se om jag får jobb (vilket jag inte tror och egentligen inte är supersugen på heller).. Sedan är det dags att jag bestämmer mig.. :P

Ska ge litteraturen till tentan ett ärligt försök nu och sedan ska jag nog äta, ta en promenad eller hälla i mig vatten och försöka sova så att trötthets huvudvärken försvinner.. Inte bra att den faktiskt börjar bli en del av mig, något jag är van vid liksom..

Puss och ha det bra



En dag att minnas...