Mizzlinn

Jag fattar det inte, inte någonstans. Imorgon blir jag hela 20 år och jag funderar ofta på vart tiden tagit vägen. Det har gått fort hitills, men jag har alla fall varit lyckligt lottad under min uppväxt. Jag är glad att mina föräldrar, släktingar och alla andra fantastiska människor i min omgivning alltid funnits där och gjort min barndom och uppväxt till något alldeles speciell, något jag ofta längtar tillbaka till, något jag ser tillbaka på som fint, positivt, varmt, fyllt med kärlek och glädje. Utan det jag fick som barn och fram tills nu skulle jag inte vara den jag är idag. Det vore synd eftersom att jag faktiskt är ganska nöjd med mig själv, oftast alla fall. Men vad har jag egentligen gjort med alla år, eller i mitt fall snarare vad jag inte har gjort..? Det finns otroligt mycket som man "ska" eller "borde" ha gjort som jag inte ens varit i närheten av än, men varför ha så bråttom? Och varför göra sådant man ångrar eller inte vill? Det är inte min riktigt min grej, något som också gör mig till den jag är.. Jag är inte riktigt som "alla andra" i min ålder.... På det sättet kan jag ofta känna mig rätt vuxen och "into the game" medans jag känner mig väldigt "outside the game" när det gäller vissa andra saker. I vilket fall som helst känns det som att jag vuxit upp alldeles för fort. Det är först nu när jag är lite äldre som jag förstår vikten av att ta vara på barndomen. Varför längtar du till den dagen då du ska fylla 7? Varför skynda på, när det går så fort ändå?